Linnéa and the family!

Ååå nu har jag mått rejält dåligt några dagar. Illamåendet är ganska ok, när jag väl kräks så blir det bättre, det jobbigaste är tröttheten och irritationen. Jag orkar ingenting längre... var t.ex. och köpte fina saker att pynta adventsljusstaken med, röda stenar, kanelstänger, torkade äpplen o.s.v. Jag älskar att hålla på och pynta!! Men när jag väl kom hem orkade jag minsann inte fixa någonting! Jag bara lade grejerna på diskbänken och kände att luften gick ur mig... Så frustrerande!! Jag vill, men det liksom går inte! Ghaaa vad arg jag blir på mig själv!
Men det är nog Jens som får ta värsta smällen, stackarn! Och han är så snäll!!

Härom morgonen var jag riktigt arg, jag vaknade arg.. har jag nog aldrig varit med om förut. Då skulle jag till min farmor och städa och till min mamma och hjälpa henne lite grann. Jens visste ingenting om det, men jag tyckte antagligen att han skulle läsa mina tankar, för jag ringde honom på morgonen. Lät ungefär såhär:

Jens: Hallå

Karin: Hej, vad gör du? (kort och irriterad i rösten)

Jens: Jobbar... hur mår du? (Tänker "Ååå nej, är hon på det humöret...")

Karin: Bra, när slutar du idag? Halv två eller? (jätteirreterad röst nu...)

Jens: Jag tänkte kanske stanna till två, få in lite flex om det finns att göra. Så jag är väl hemma mellan kvart i två och kvart över. Men vi ses när jag kommer hem.

Karin: Kan du inte bestämma dig nu då? Jag är inte hemma när du kommer.... (fräser fram orden)

Jens: Nähä, vart är du då? (frågande...)

Karin: Borta... jag tänkte bara så du kommer hem till Levis (hunden). Du får ge honom mat och gå i skogen. Jag kommer kanske hem sen...(Ok, jag skäms!!)

Jens: Jaha, vart ska du då? Ja, jag kan ta Levis...

Karin: Men ååå... jag ska till farmor och mamma!!! Har sagt det 100 gånger, men du lyssnar ju inte! (det är väldigt sannolikt att jag inte sagt nåt om detta.. stackars Jens!)

Jens: Ok, men då ses vi när du kommer hem... nu måste jag jobba... puss hej..

Karin: HEJDÅ! (arg, trycker så hårt jag kan på "lägg-på-knappen" på telefonen)

Efter en halvtimme ringde jag och bad om ursäkt! När jag hade lugnat ner mig.. Jens förstod att det inte var meningen att vara så hemsk! Bra det! :)

Men det är jobbigt.. för mig också. Jag blir arg och trött på mig själv för att jag blir så irreterad, och då går jag runt och är uppretad. Och tröttheten gör nog sitt till också.

Igår hade jag sån huvudvärk hela dagen. Men jag åkte till Therese på te en sväng, ville så gärna träffa henne. Men när jag kom hem mådde jag så dåligt, och Jens hade två kompisar hemma för de hade haft filmkväll. Jag gick och lade mig och läste.. sen när de gått bara brast det. Jag började gråta (trodde huvudet skulle gå sönder), så Jens fick ta hand om mig. Han hämtade en alvedon och fixade fil med skivad banan i... snälla snälla Jens! Sen tog han Levis själv så jag fick lägga mig!
Har sovit gott inatt och idag känner jag mig riktigt utvilad och pigg! Härligt! Måste fixa adventsljusstakar idag... mys!!

Så.. ha en jättebra fredag!

Kram Dr Jekyll and Mr Hyde!

Har efter mycket om och men (hamnade på tvätteriet och allt möjligt innan jag kom fram) fått en tid på barnmorskemottagningen, pratade med världens goaste sköterska i telefonen! Vi ska dit på inskrivning och möte med vår barnmorska (som heter Agneta) den 17 december! Spännande! Vi ser fram emot detta båda två, Jens är supergullig, tar hand om mig och han är övertygad om att det är en flicka. :)

Jag är jättetrött och ibland illamående. Läser på mycket om vad jag kan äta och inte äta, hur växer babyn m.m. Vi vill berätta för familjen, men det kanske fortfarande är för tidigt, är bara i 9:e veckan. Det sägs att man ska vänta tills 12:e, för under de första 12 veckorna är missfall vanligt. 20 procent av alla graviditeter slutar med missfall inom de 12 första veckorna.
Usch, jag blir rädd när jag får ont i magen, tänk om något händer nu när man börjat fästa sig vid "den lille".. eller "Mr Bean" som Jens säger (bara för att det såg ut som en böna på ultraljudet!). Vi vet ju att risken finns, men vi skulle bli väldigt ledsna om det blev missfall nu!

Har en hemlis också, en kompis till mig är också gravid!!! Och gissa vad?! Hon är i 9 veckan, och barnet borde komma i slutet av juni! Vad är oddsen för det? Men det känns skönt att prata med henne. Vi går ju igenom samma sak, och för första gången båda två.

Både jag och min kompis blir kissnödiga mycket oftare än vanligt nu, haha, får gå upp på nätterna! :) Jag trodde inte sådant skulle märkas så tidigt, men det gör det! Är hungrig nästan hela tiden också, men försöker att äta nyttigt. 3 måltider och sedan frukt och mellanmål. Men pizza är mitt sug just nu! Kan äta det när som helst! Väck mig med en pizza så smaskar jag i mig den! :)

Har läst att livmodern är stor som en grapefrukt nu, innan var den som ett ägg ungefär... så det växer allt där inne, om än väldigt långsamt!

Varit på gynmottagningen.
Först fick jag förklara för läkaren varför jag ville kolla upp detta. Jag har haft ont i magen 2 gånger, vaknade en natt av ordentliga smärtor, var nära att vi åkte in till akuten men det blev bättre. Sedan pratade vi lite mer innan undersökningen...
Gjorde ultraljud, det var inget  X utan en vanlig graviditet! Han sa att jag var i 8 veckan, och att barnet borde komma runt 29 juni. Fick se ultraljudsbilden... såg hjärtat som slog, det såg mest ut som en böna med "vibrationer" i mitten (hjärtslagen) den var 12 mm. Fick en bild utskriven, vår första bild!

I den svarta "bubblan" kan man se en ljus liten grej, det är bäbisen!!


Nu ska jag kontakta Barnmorskemottagningen för inskrivning. Man har miljarder frågor nu så det vore bra att träffa någon!

Blandade känslor, glad och skräckslagen. Vad ska hända nu? Tänk om det är ett X (X=utomkvedshavandeskap, jag hade ett för ca 2 år sedan.) Vi bestämmer oss för att inte tänka på något förrän vi vet säkert att det inte är X.