Torsdag 3 Januari 2008!
Nytt år... ett år med stora förändringar, glädje och nya erfarenheter! Ja, jag pratar förstås om lilla Bönan! Nu märks det att den växer, i de närmsta veckorna kommer dess längd att fördubblas så nu går det snabbt. Jag märker det på magen också. Har fått köpa mina första Mamma-byxor nu, de är väldigt fina faktiskt och otroligt bekväma!
Nu är vi alltså i vecka 15 (14+3), tänk ändå vad snabbt det går! Vi är snart halvvägs!
Detta händer med Bönan i vecka 15:
Den är nu stor som ett äpple. Vikten har fördubblats sedan förra veckan, nu väger bebisen 50 g och är 9 till 10 cm mellan stjärt och huvud. Bebisen samlar på sig kalcium och skelettet blir hårdare och hårdare. Bebisen kan suga på tummen och är i princip färdigformad. Blodsystem, hjärta, ögon, öron, armar och ben finns nu klara i miniformat inför framtiden. De yttre könsorganen är färdigbildade och man kan tydligt se om det är en pojke eller flicka!
Detta händer med mamman:
Det börjar synas på en del att de är gravida. Eftersom bebisen tar kalcium från dig behöver du få dig lite extra, finns bla i mjölkprodukter. En del kvinnor känner svartsjuka, drömmer mardrömmar och är otrygga. Livmodern är stor som en grapefrukt nu och kläderna börjar strama på allvar. Den förändrade hormonbalansen har många effekter, en del märker det på hårväxten: man kan få fina fjun på magen eller överläppen (försvinner sedan), en del får kraftigare hår på huvudet - eller tappar hår. Man kan även få bruna fläckar (pigmentförändringar) bl.a. i ansiktet, och på många gravida syns en brun linje från naveln och neråt (eller från naveln och uppåt).
Det med mardrömmar känner jag igen. Drömmer otäcka drömmar nästan varje natt, kanske därför jag vaknar med huvudvärk? Men svartsjuka och det känner jag inte igen... Inte otrygg heller. Men däremot fick jag panikångest häromdagen. "Jag kan ju ingenting om barn!! Hur gör man? Ska den sova på mage/rygg? Ska den ha egen säng eller sova i vår - vilket är bäst? Hur byter man blöja? Tänk om den blir sjuk, vad gör man då? Tänk om den sväljer något farligt! Hur ska jag orka med en bebis som vaknar och ska äta på nätterna och så? Jag som knappt orkade med en hundvalp de veckor innan den blev rumsren!! Herregud! Prata inte om barn med mig, jag kan ingenting!!" Så kändes det, och det var hemskt! Sån tur att jag har Jens som lugnar mig och hjälper och stöttar! Jag hade aldrig fixat detta ensam. Tänker på alla ensamstående mammor, all heder! Det måste vara oerhört svårt. Och detta känner jag innan bebisen ens kommit!
Som Jens sa: Vi har våra familjer, som alltid ställer upp i vått och torrt. De kommer hjälpa oss och stötta oss alltid! TACK alla, ni vet vilka vi menar, det känns tryggt att ha er nära!
Nu kommer vi snart kunna känna dig lilla filur... i alla fall jag. Pappa Jens får vänta tills dina små sparkar känns utifrån. Men jag kommer kunna känna dig, när du rör dig och lever rullan där inne. Det ska tydligen kännas som fjärilar i magen eller som simmande fiskar (?!) läste jag i en bok. Så nu ska jag bara fatta hur det känns med simmande fiskar, *hihi* Nädå, jag ska allt känna efter ordentligt. Du lovar att vara tydlig va?! Du får försöka ge mig små tecken. :)
Snart får vi se dig också! Den 16 januari ska vi gå på ultraljud, det ska bli så roligt! Då kommer du verkligen se ut som en bebis. När jag såg dig förra gången såg du ut som en liten böna, och ärligt talat (inte illa ment) så förstod jag inte vad som var upp/ner/bak/fram! :) Men nu kommer vi se det! Du kanske suger på tummen, och visar oss om du är en flicka eller pojke! Oroa dig inte, vi blir lika glada vad du än är - vår lilla!
Pappa Jens läser mycket böcker, mycket mer än mig! Sedan berättar han för mig vad han har läst och lär mig en massa saker. Han är så go. Han sa häromdagen att vi borde ha en läs-stund varje måndagskväll när vi läser om vad som kommer hända i den nya veckan, om hur du växer och om hur du utvecklas. Så mysigt!!
Puss och kram!
Nu är vi alltså i vecka 15 (14+3), tänk ändå vad snabbt det går! Vi är snart halvvägs!
Detta händer med Bönan i vecka 15:
Den är nu stor som ett äpple. Vikten har fördubblats sedan förra veckan, nu väger bebisen 50 g och är 9 till 10 cm mellan stjärt och huvud. Bebisen samlar på sig kalcium och skelettet blir hårdare och hårdare. Bebisen kan suga på tummen och är i princip färdigformad. Blodsystem, hjärta, ögon, öron, armar och ben finns nu klara i miniformat inför framtiden. De yttre könsorganen är färdigbildade och man kan tydligt se om det är en pojke eller flicka!
Detta händer med mamman:
Det börjar synas på en del att de är gravida. Eftersom bebisen tar kalcium från dig behöver du få dig lite extra, finns bla i mjölkprodukter. En del kvinnor känner svartsjuka, drömmer mardrömmar och är otrygga. Livmodern är stor som en grapefrukt nu och kläderna börjar strama på allvar. Den förändrade hormonbalansen har många effekter, en del märker det på hårväxten: man kan få fina fjun på magen eller överläppen (försvinner sedan), en del får kraftigare hår på huvudet - eller tappar hår. Man kan även få bruna fläckar (pigmentförändringar) bl.a. i ansiktet, och på många gravida syns en brun linje från naveln och neråt (eller från naveln och uppåt).
Det med mardrömmar känner jag igen. Drömmer otäcka drömmar nästan varje natt, kanske därför jag vaknar med huvudvärk? Men svartsjuka och det känner jag inte igen... Inte otrygg heller. Men däremot fick jag panikångest häromdagen. "Jag kan ju ingenting om barn!! Hur gör man? Ska den sova på mage/rygg? Ska den ha egen säng eller sova i vår - vilket är bäst? Hur byter man blöja? Tänk om den blir sjuk, vad gör man då? Tänk om den sväljer något farligt! Hur ska jag orka med en bebis som vaknar och ska äta på nätterna och så? Jag som knappt orkade med en hundvalp de veckor innan den blev rumsren!! Herregud! Prata inte om barn med mig, jag kan ingenting!!" Så kändes det, och det var hemskt! Sån tur att jag har Jens som lugnar mig och hjälper och stöttar! Jag hade aldrig fixat detta ensam. Tänker på alla ensamstående mammor, all heder! Det måste vara oerhört svårt. Och detta känner jag innan bebisen ens kommit!
Som Jens sa: Vi har våra familjer, som alltid ställer upp i vått och torrt. De kommer hjälpa oss och stötta oss alltid! TACK alla, ni vet vilka vi menar, det känns tryggt att ha er nära!
Nu kommer vi snart kunna känna dig lilla filur... i alla fall jag. Pappa Jens får vänta tills dina små sparkar känns utifrån. Men jag kommer kunna känna dig, när du rör dig och lever rullan där inne. Det ska tydligen kännas som fjärilar i magen eller som simmande fiskar (?!) läste jag i en bok. Så nu ska jag bara fatta hur det känns med simmande fiskar, *hihi* Nädå, jag ska allt känna efter ordentligt. Du lovar att vara tydlig va?! Du får försöka ge mig små tecken. :)
Snart får vi se dig också! Den 16 januari ska vi gå på ultraljud, det ska bli så roligt! Då kommer du verkligen se ut som en bebis. När jag såg dig förra gången såg du ut som en liten böna, och ärligt talat (inte illa ment) så förstod jag inte vad som var upp/ner/bak/fram! :) Men nu kommer vi se det! Du kanske suger på tummen, och visar oss om du är en flicka eller pojke! Oroa dig inte, vi blir lika glada vad du än är - vår lilla!
Pappa Jens läser mycket böcker, mycket mer än mig! Sedan berättar han för mig vad han har läst och lär mig en massa saker. Han är så go. Han sa häromdagen att vi borde ha en läs-stund varje måndagskväll när vi läser om vad som kommer hända i den nya veckan, om hur du växer och om hur du utvecklas. Så mysigt!!
Puss och kram!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Otäckt med mardrömmarna, hoppas de försvinner snart! Nu har du ju ännu mer fina kläder som du kan ha trots större mage! =) Kram kram från moster
Trackback
