Linnéa and the family!

Nu kan hon komma när som helst, utan att räknas som för tidigt född!

I fredags var vi hos barnmorskan. Jens hade tagit halvdag så han kunde följa med :)

SF måttet var samma som sist, och bm sa att det kunde bero på att hon har lagt sig längre ner nu, hon var fortfarande inte helt fixerad utan lite ruckbar. Hjärtat slog med 144 slag/minut, har legat runt där hela tiden. Allting såg bra ut sa bm! Skönt! Jag frågade henne om kliandet på fötterna och hon sa att det kan bli så, och att man får försöka svalka dem med kalla tvättlappar eller så så gott det går. Om det nu inte fungerar så ska jag be henne om Tavegyl eller något när vi ska dit på onsdag igen.




Detta händer med baby i vecka 38:

I vecka 38 är medelkroppslängden  50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.

Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft. 
Ca 4 procent av alla barn i Sverige föds förre vecka 38 och lika många efter vecka 42. Ungefär 92 procent föds inom den normala perioden.

Detta händer med mamman:

Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort.

Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst - se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov.

Jag tror jag har blivit lite deprimerad. Humöret har svängt upp och ned nu några dagar. Jag blir inte irreterad så som i början av graviditeten, utan mer ledsen och känner att jag inte orkar göra någonting. Jag vill bara stänga in mig nånstans, inte prata med någon och kanske gråta en skvätt. Konstigt, för jag har inget att vara ledsen för direkt, men jag blir det ändå. Och jag känner att jag har så stor press på mig på nåt sätt. Jag måste ringa den och den personen, planera möhippa, packa BB väskan... inget vidare jobbigt egentligen, men för mig känns den minsta sak just nu som världens grej.. svårt att förklara.

Jaja, bara att hoppas att det vänder snart...