Vecka 33 (32+0)....
Detta är helt fantastiskt, att bära på ett barn. Jens frågade mig igår "hur känns det när hon sparkar och att veta att det är en liten människa där inne?" Och jag vet inte vad jag ska säga... tror inte jag fattar att det faktiskt är en liten människa där. Eller... jag fattar ju att jag har en bebis där, men ändå är det så overkligt... att det ska komma en liten människa, som är en blandning av mig och Jens - som vi har gjort! Helt otroligt! Så fantastiskt!
Detta händer med babybönan i vecka 33:
I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är 31 cm. Bebisen ökar nu sin vikt med ca 225 g i veckan. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. 3-4% förblir kvar i sätesställning.
Barnets alla sinnen fungerar nu sedan någon vecka tillbaka. Ibland kan du få uppleva att barnet hickar, du känner ett litet tickande i magen.
Detta händer med mamman:
De sista två månaderna besöker du vanligtvis MVC varannan vecka, där mäter man bland annat barnets tillväxttakt. Vid den här tidpunkten är normalkurvan för symfys-fundusmåttet runt 31, men det är främst sin egen kurva man ska gå efter.
Det är bara en och en halv månad kvar och du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras. Allt ska fixas klart så att du slipper tänka på det sedan. En del kvinnor kan drabbas av separationsångest, hur blir livet utan magen. Det kan vara en tid av mycket känslor. Förväntan, längtan, oro och förvärkar.
Här är magen idag! (Jag kunde inte välja vilka jag skulle ta, så ni får beskåda dem alla! ;) )
När jag läste din blogg idag så fick jag verkligen tillbaka den där känslan från när jag var gravid. De bara pirrade till i kroppen, man är så förväntansfull på vad det är för filur!! Å, blev riktigt nostalgisk här ju... Det är så kort kvar innan det är dags!! Kram
Verkligen underbart fin mage! Å JA! jag håller med Jessika, det pirrar i hela min kropp oxå!
Å det där med att pappan frågar hur det känns. Man kan liksom inte fatta det! Helt otroligt! Njut av magen den sista tiden nu ;-)
Ha det!
Oj, vecka 33 och snart 34 då! Ni ska ju snart ha bebis!! ;) ;D
Ses på tisdag!
Kram