Sån saknad...
Igår var en av de värsta dagarna i mitt liv. Min farmor gick bort igår.
Det var ganska väntat att det skulle hända snart, och jag tror det var skönt för henne att få somna in lugnt och stilla. Men man är inte mindre ledsen för det, saknaden blir inte mindre för det.
Min älskade farmor. Denna dagen är den jag har fasat för länge... "Tänk den dagen farmor dör..." Och nu har den dagen varit. Jag är glad att jag hälsat på henne nu senaste tiden och att jag och mamma var där häromdagen med en mini midsommarstång som vi klätt med blommor, en tradition som vi haft i några år.
Alla hennes barn (utom Kent som bor i USA) var där hos henne när hon somnade. Hon kände sig nog trygg, och nu är hon med farfar någonstans där de mår bra igen och är pigga och lyckliga.
Farmor du har lämnat efter dig en enorm saknad och en massa fina minnen för oss att se tillbaka på. Du har lärt oss så mycket. Du var en glad, varm, omtänksam, rättvis och kärleksfull person. Du var, och kommer alltid vara, världens bästa farmor! Jag älskar dig och saknar dig, du har alltid varit en av mina bästa vänner och kommer alltid finnas i mitt hjärta!
Det är konstigt att det finns en värld utan farmor, hon har liksom alltid funnits där.
Jag saknar dig farmor!!
Hoppas kunna uppdatera vanligt inlägg snart, men orken finns inte just nu...
Kram på er!
Jag är så ledsen för din/er skull. Det är självklart aldrig lätt när någon man älskar går bort, även om man vet att det är oundvikligt och bäst för personen. Du saknar din farmor och kommer att fortsätta göra det, även om saknaden förhoppningsvis kommer att bli något lättade att klara av med tiden och viktiga personer i ditt liv.
Jag tror, precis som du skrev, att din farmor har träffat din farfar och att de nu har det bra med varandra igen!
Vi höres senare så får vi se om du orkar/har lust att ses en sväng!
Ta hand om dig nu och pussa om lilla Linnéa!
Massa pussar och kramar till dig från mig
Danne hälsar...
Farmor är älskad och saknad av många. Vi får minnas henne som världens bästa farmor och tänka att hon har det bättre nu. Det var lugnt och fridfullt i hennes rum igår, och jag tror hon har fått ro nu. Det gör inte saknaden lättare för oss, för det gör fortfarande så ont...
Kram från oss till er!
Fy. Jag är också väldigt ledsen för er skull. Kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas om min mormor skulle gå bort, Jag kan bara hålla med vad Susanne skrivit.. Ta hand om er och skulle det någonsin vara nått är det bara att ringa. Jag finns här.
Många kramar till dig.
Fy vad fruktansvärt... Kan inte annat än hålla med tidigare kommenterar! =( MASSA KRAMAR till er! Jag vet hur det känns... =(
Älskade Karin! Jag e så ledsen för dig och din familjs skull... Vi finns alltid här för dig! Ring när du vill, älskar dig gumman!
Puss å kram!
Usch Karin!
Så tråkigt att läsa!
MÅNGA KRAMAR!
