Linnéa and the family!

Det händer så mycket nu!!

I måndags åkte vi tillbaka till BB för att ta PKU-test. Linnéa var jätteduktig, hon ammade medan läkaren tog blodprovet i hennes lilla lilla hand, och skrek ingenting! Läkaren vägde henne och tittade snabbt över henne, och allting såg bra ut. Hon hade gått upp i vikt och hade bara 50 gram kvar till födelsevikten. Efter BB åkte vi till H&M fyndshop för att titta på kläder till lillskruttan, och då träffade vi på Jessika, Timmy och Alwin! :) Kul!! Vi hittade inga kläder, de hade bara större storlekar där, så jag fick iaf köpt mig 2 linnen. Kläderna jag hade innan graviditeten sitter inte riktigt så snyggt nu som de gjorde då ;)

Sen har dagarna rullat på, besök hos mormor & morfar och farmor & farfar ofta, det är mysigt! Sen har vi haft besök här hemma också av lite kompisar och så, kul att visa upp vår fina älskling! :) Och hon har fått massor med presenter, tack så mycket igen!

I onsdags invigde vi vår barnvagn, vi åkte till Hemsjö och skulle gå en liten runda där. Linnéa somnade med en gång och vi gick där, stolta som tuppar med vår fina vagn! Efter halva vägen var det en liten som började gnälla och det började lukta blöjbyte, så vi pinnade på ganska bra. I slutet gnydde det ganska mycket där inne i vagnen och regnet började komma, vi hade självklart inte med oss regnskydd till vagnen! Så precis när vi parkerar vagnen under tak hos Jens päron börjar det störtregna! *phu* Vilken tur vi hade! Så efter bytt blöja och lite mat var alla nöjda och glada igen :) Mysig tur även om det nästan blev språngmarsch på slutet!

I torsdags vågade vi oss in till stan en sväng. Var på Babyproffsen och köpte en filt, en registreringsskylt till vagnen och refillpåsar till vår blöjhink. Blöjhinken fick vi gratis i ett babypaket från pampers, men sen kostar refillpåsarna 269 kr!! Och det står inte på paketet hur många påsar det är, eller hur många meter?! Så ingen människa vet vad vi betalade 269 kr för egentligen, inte ens han i kassan visste... men jaja, det får gå, den är så smidig så det är nog värt det!

Sen hamnade vi på KappAhl och köpte kläder till skruttan, hon fick 2 jättefina klänningar, en body och 2 par vita strumpor. De vita strumporna kändes som ett måste eftersom Jens häromdagen tyckte att Linnéa kunde ha en orange/blå/vit/brun randig body med rosa/vit randiga strumpor till, herregud, jag ryser bara jag tänker på det. Haha!! Han fick lova mig att säga att det var han som valt kläderna den dagen! :)

Igår var det dags för första badet! Så spännande! Vi har hört att de flesta barn gallskriker första gången de badar, och visst Linnéa skrek i början, men sen verkade hon tycka att det var ganska ok. Hon var så himla söt när hon satt där i badbaljan! Efter badet torkade vi av henne och lindade in henne i hennes badhuva med öron på! Sötnosen!!

       

Efter bad och grejer var jag på stan med Linnéa och mormor. Mormor fick köra vagnen, sååå stolt! Vi gick in lite varstans där mamma känner folk för att visa upp Linnéa, mysigt!! Sen på eftermiddagen kom familjen Wellner hit på fika, kul! Edvin som vi alltid har tyckt är så liten blev plötsligt väldigt stor! Hehe!

Nu sover min lilla familj, och jag ska nog gå och lägga mig och mysa med dem en stund. Sedan blir det besök hela helgen tror jag! :)

* Vår älskade lilla tjej!! *

(¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Linnéa ♥¸ .♥´¯)¸.♥´¯)

Här är min förlossningsberättelse. Jag har inte haft jättekoll på tiderna, men har skrivit dem på ett ungefär efter var jag kan utläsa av förlossningsjournalen.

Vi började klocka värkarna strax före 19:00 på tisdags kvällen, de kom ganska oregelbundet i början och var korta. Strax efter 19 ringde jag förlossningen för att prata med dem, jag trodde vattnet kanske höll på att gå lite grann, men hon sa att vi skulle avvakta.

När vi gick och lade oss på tisdagen var det ca 10-12 minuter emellan värkarna, men sedan under natten tätnade de till och vid 03-tiden på natten åkte vi in till förlossningen. Då hade jag värkar med ca 4-5 minuter emellan och tyckte jag hade riktigt ont. Vi kom in de tog en ctg-kurva för att kolla värkar och hur bebisen mådde, barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag bara var öppen 2 cm. Han sa att man blir inlagd när man är öppen 4 cm och att vi antingen kunde vänta där, eller åka hem och vänta. Vi valde att åka hem. Fick med oss två stycken Citodon, några starka smärtstillande så jag skulle kunna sova lite under natten. De hjälpte inte mycket...

Väl hemma gick vi och lade oss så att vi skulle få vila något, för nu visste vi ju att det var på gång, och vi behövde alla krafter vi kunde få. I början kunde jag slumra mellan värkarna men på slutet kom de så ofta och var så kraftiga att jag bara gick runt i en cirkel i vardagsrummet och skrek.

Så omkring 9:30 åkte vi tillbaka in efter att ha ringt och meddelat att vi var på väg. När vi kom fram till förlossningen blev vi mottagna av världens gulligaste barnmorska - Annelie!! Hon visade in oss i förlossningsrummet, visade mig lustgasen (TACK!) och undersökte mig. Jag var nu öppen 4 cm och blev inlagd, de satte på mätarna på magen, en för att se babyns hjärtslag och en för att se värkarnas styrka och hur länge de höll i sig.

Vi låg där och jag andades lustgas i värkarna och jag tyckte den hjälpte bra - men så speciell var den inte, men efter några timmar kom barnmorskan och kollade... så utbrast hon "men vännen, du har ju nästan ingen effekt alls på!! Inte konstigt du inte blev yr och hade så ont!" så hon höjde effekten, och då förstod jag varför alla lovprisar lustgasen!!

Barnmorskan tog hål på hinnorna och gjorde så vattnet gick, babyn hade bajsat i vattnet. Vid 12 undersökte hon mig igen och jag var öppen 6 cm, så de två cm hade gått snabbt.

Jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville bada, men valde att få epiduralen med en gång istället för jag hade så ont. Så narkosläkaren kom och satte epidural, hon fick göra ganska många försök innan den satt ordentligt, men när den väl satt där gjorde den det den skulle!

Jag fick värkstimulerande dropp efter ett tag för att få igång allting på allvar, för att det inte skulle behöva ta så lång tid. Och när "vår" barnmorska slutade sitt skift vid 16:00 var jag öppen 9 cm. Så nu fick vi en ny barnmorska - Lena, jättegullig hon också. Jag var mestadels hög på lustgas så jag minns inte så mycket, och särskilt inte klockslag, men vid 17:30 var jag i alla fall öppen alla 10 cm!

Nu hade jag så ont att jag inte fattade vad jag gjorde. Jens var en ängel, han coachade mig genom värkarna, så fort en kom sa han till mig att andas in djupt i lustgasmasken, och ut, och in djupt och ut... och vilken hjälp det var! Han var helt fantastisk! Mellan värkarna hade jag jätteroligt, så fort värken var över småfnissade jag och skrattade åt mig själv. Vi ett tillfälle sa jag till Jens "Nu har vi ingen barnmorska.." han funderade på vad jag menade eftersom hon nyss varit inne hos oss och frågade mig vad jag menade "Hon kan inte komma hit för det är översvämning i rummet intill!" svarade jag, hög som ett hus på lustgas! :) Så kul mellan smärtan hade jag allt! Såg massor med knasiga saker och tänkte roliga tankar. Jag försökte bjuda Jens på lustgasen men han ville inte ha!

Nu började jag i alla fall få krysta så smått, jag kände i kroppen att jag ville krysta och de sa att jag skulle lyssna på min kropp. Efter några krystvärkar såg de huvudet, alla började berätta för mig att man såg babyn, men jag låg bara och andades min lustgas och ville bara ha ut den! I samma veva bytte vi barnmorska igen, nu fick vi Viktoria, som jag inte hälsade på när hon kom, jag uppfattade inte att hon var där. Jag ville bara krysta. Stackars Jens satt med tårar i ögonen vid sängkanten och baddade mig med kallt vatten, han tyckte det var jättejobbigt att se mig ha så ont. Men han var riktigt stark och lugn, och han hjälpte mig verkligen. Vid ett tillfälle var vi ensamma i rummet och jag bara skrek och krystade, så när barnmorskan kom in var huvudet på väg ut. Efter ett par krystvärkar till kom huvudet och då sa de till mig att ta det lite lugnt innan resten av babyn skulle komma! Hur skulle jag kunna det?! Det gjorde så ont och babyn var ju så nära! Så jag krystade ordentligt några gånger och då kom hon! Det var väl inte riktigt meningen att det skulle gå så fort på slutet men jag stod inte ut! Barnmorskan var inte alls beredd så det blev lite kaos där en stund. 22:11 tittade vår fantastiska flicka ut.

De lyfte upp Linnéa på magen, allra först var hon blå och kladdig, men hon blev snabbt rosa och slät! Jens grät och jag grät, bara beundrade vårt lilla mirakel som låg där. Jens klippte navelsträngen, och vi fick se moderkakan. Jag hade sagt att jag inte ville se den, men när man väl var där så ville vi det ändå.

Efter mys på magen testade vi att amma, det gick bra, lillan åt och jag somnade. Jens fick väcka mig med jämna mellanrum. Sen fick jag ta en dusch medan Jens och barnmorskan tog tempen, vägde och mätte Linnéa - 3810 gram & 50 cm! Jens fick ta på henne den första blöjan och klä på henne de små kläderna! Nu fick vi mysa med vår lilla familj medan vi väntade på våran "föräldrafika" - det var nog nästan det godaste jag ätit i hela mitt liv! Kaffe och mackor efter en 12-timmars förlossning är svårt att slå!

Vid 3-tiden på natten blev vi visade till BB- avdelningen och vårt rum. Det var så skönt att Jens kunde få bo kvar!! Nu kunde vi bara ägna oss åt det finaste i världen - vår underbara dotter Linnéa!

  

     <---- Hos moster Elin
 <---- Hos morbror Erik 
  <---- Hos morfar!   
 

                 

Jag vet alltför väl var hon är, men när kommer hon ut då?? Vad tror ni? Har ni några bud? ;)

Sitter ute på altanen nu (tar bara en blogg-paus) och pysslar ihop en mobil som ska hänga över skötbordet. Är det tänkt iaf, men sen får vi se hur den ser ut, kanske blir alldeles hemsk och då ska inte lilla bebis behöva se den varenda blöjbyte! Men jag provar iaf så får vi se! Kul att ha nåt att sysselsätta sig med, orkar inte så mycket just nu. Det är sååå varmt (jag klagar inte, jag konstaterar!) och mina fötter ser ut som elefantfötter... får ta ett kallfotbad sen.

I vecka 38 är medelkroppslängden  50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.

Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft. 
Ca 4 procent av alla barn i Sverige föds förre vecka 38 och lika många efter vecka 42. Ungefär 92 procent föds inom den normala perioden.

Detta händer med mamman:

Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort.

Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst - se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov.

Baby mår bra iaf, buffar som en liten galning. Sötnosen!